Uncover...
Ohh, blir galen.. har knappt pratat med dig den senaste tiden och nu när jag har börjat prata med dig igen och du är trevlig o svarar tillbaka så kommer alla känslorna där och jag blir svartsjuk när någon annan skriver till dig.. men det är bara för att jag vet att du inte är min, blir galen på det.. vill inte känna som jag gör, inte för fem öre.. vill gömma mina känslor, vill att de försvinner så att jag kan ha dig kvar som vän iaf eller ja det beror på hur du behandlar mig nu.. kommer du bete dig som svin igen så vill jag nog inte se dig längre, för du har inte behandlat mig bra och vem säger att du kommer att göra det nu.. aja måste skriva av mig... känslorna går inte att styra och värsta av allt är att du inte ser mig så som jag ser dig, du verkar bara se de dåliga i mig eller inte se mig alls.. du vet ingenting om vad jag har vart med om, skulle du veta så vet jag att du skulle bli förvånad att jag är den jag är.. det finns mycket i mitt bagage som du inte vet om, det finns mycket som jag skulle vilja prata med dig om som är en del av mig men jag kan inte.. du är för långt borta för att jag ska våga öppna mig för dig.. då kanske du skulle förstå varför jag beteer mig på ett visst sätt, varför jag gör som jag gör ibland. varför jag dricker för mycket ibland. varför jag behöver vara för mig själv ibland.. finns inte många som vet om mitt bagage och en del som vet har stannat kvar och är fina vänner till mig men många har sprungit sin väg, speciellt de killar man har dejtat.. visst har jag haft en trasig själ men den är hel nu, jag mår faktiskt bra nu trots allt, visst tänker jag på de ibland men inte alls lika ofta som förut.. livet går vidare, jag går vidare, starkare än förut.. Jag vet vad jag vill och vad som får mig att må bra...
Annars har väl äntligen antibiotikan börjat hjälpa, känner mig piggare nu och har faktiskt orkat tvätta hela förmiddagen utan att känna mig totalt slut efteråt.. nackdelen nu är ju att jag börjar bli rastlös och risken är stor att jag inte kommer kunna chilla i helgen men jag måste, jag vill inte va sjuk hela tiden och jag vill börja jobba igen.. saknar jobbet, saknar vardagen.. när man är hemma såhär så tänker man så mycket och jag är less på att tänka och grubbla.. jag blir inte klokare av det tvärtom, jag blir galen av det.. vet att jag är en tänkare men ändå..
Annars har väl äntligen antibiotikan börjat hjälpa, känner mig piggare nu och har faktiskt orkat tvätta hela förmiddagen utan att känna mig totalt slut efteråt.. nackdelen nu är ju att jag börjar bli rastlös och risken är stor att jag inte kommer kunna chilla i helgen men jag måste, jag vill inte va sjuk hela tiden och jag vill börja jobba igen.. saknar jobbet, saknar vardagen.. när man är hemma såhär så tänker man så mycket och jag är less på att tänka och grubbla.. jag blir inte klokare av det tvärtom, jag blir galen av det.. vet att jag är en tänkare men ändå..
Over and out!
"Carpe diem"
/// T
"Nobody sees – Nobody knows
We are a secret – can’t be exposed
That’s how it is – That’s how it goes
Far from the others
Close to each other
That’s when we uncover"
Kommentarer
Trackback
