Brother oh brother
Sen sist jag skrev här så har det hänt mycket i mitt liv men det tar vi inte upp här.. kan dock säga att jag behöver nog inte vara så orolig när det gäller mitt kärleksliv... det leker fintfint just nu! Trivs verkligen bra som det är nu..
Och det var skönt att reda ut lite så man vet vart man står någonstans..hehe..
dagens ämne i bloggen är alkohol! Ja, den boven är orsaken till mycket skit.. visst man kan få ut lite bra saker med ur det att dricka men för det mesta så slår det aldrig fel..hmm.. varför dricker man egentligen? Man blir ju bara full och odräglig fast man tycker att man är hur underbar som helst.. haha..yeah, sure! Man får verkligen ett helt annat självförtroende när man dricker men vad ger det när man inte är riktigt sig själv utan att det är ju trots allt alkoholen som snackar inte en själv.. Ne.. man får nog ta och chilla med det med alkohol.. speciellt när man uppenbarligen inte tål så mycket..haha..
Nu ids jag inte skriva mer här! Mer än att Månsans låt brother oh brother är fan bra alltså!
På återseende!
/// T
Förstår mig inte på mig själv!
Allt har funkat fint tills i helgen då jag berätta mina mörkaste hemligheter för dig... då spåra de ut för mig.. eller jag vet inte.. jag börjar bli nojjig.. tro en massa saker.. tror t.ex att du ska dissa mig nu.. eller att du skiter i mig och misstolkar sådana saker som jag inte misstolka förut eftersom de är logiskt.. jag menar du kan ju inte svara jämt.. och sen när jag ser att du letar lya i stan.. men de visste jag ju redan att du skulle göra för att komma närmare jobbet.. men ändå känner jag mig lämnad.. kan någon svar på varför jag gör det?
Jag menar bara för att du kanske flyttar behöver de ju inte betyda att vi ska dissa varandra.. och litar på dig de gör jag.. men nu har jag blivit ännu mer svartsjuk.. så fort jag ser nån brud skriva till dig.. men hallå.. jag då.. jag snackar ju me killar hur mycket som helst.. alltså kompsar bara.. visst det är bra om jag är lite svartsjuk men inte för mycket.. det betyder ju bara att jag tycker om dig..
Men.. jaa.. nee.. eller jo.. jag är fasiken rädd nu... skulle jag verkligen ha berättat för dig?
Eller skulle jag ha hållt tyst.. du kanske gör som alla andra.. tar ditt pick och pack och drar? Faaan.. jag är jätte rädd nu.. trots att du tog de så jäkla bra.. jag har fasiken tårar i ögon... jag känner de bränner bakom ögongloben... jag vet att de mest troligen kommer att stanna där.. har svårt att visa känslor.. jag vet..
Ja, jag antar det.. jag tycker nog om dig mer än jag trodde.. Och det gör mig ännu räddare...
Hjälp!
På återseende!
/// T
Nothing is like it seems!
Ursäkta om det är stavfel eller ser konstigt ut på rubriken.. fast det ser iaf bra ut tycker jag! hihi..
Jao, inget är som det verkar.. i de flesta fall får jag ta och tilllägga.. för så negativ kan jag inte vara att jag bara tänker så.. jag menar livet leker ju för min del... jag känner mig faktiskt riktigt glad och lycklig igen.. vilket jag inte har gjort på länge inte sen de som hände i augusti iaf.. Är glad att jag tillåter mig själv att verkligen ta vara på livet och älska det som det är nu inte som det har varit! Det kommer alltid att gå i perioder när man känner sig nere och när man känner sig på topp.. får bara hoppas att det sist nämnda är mest!
Jag är verkligen glad att jag har träffat dig och att vi tar det lungt!
Nu till det jag egentligen skulle skriva om... Vad gör man om man vet att en granne/vän/bekant eller familjemedlem far illa i ett förhållande? Hur kan man egentligen stoppa det? Man kan ju inte tvinga någon att lämna den som gör dem illa eftersom det är ett beslut de måste ta själva för att verkligen klara av att hålla sig borta och söka hjälp, sant? Visst man kan prata med dem och försöka få dem att förstå.. men oftat går de inte.. de lever i förnekelse och har sjunkit så långt att han/hon redan har makten över dem.. Vad gör man egentligen? Om man polisanmäler så går det inte eftersom de måste de själva göra för att det överhuvudtaget ska gå..man kan ringa dit polisen vid bråk men inget mer med det.. Polisen kan inte göra anmälan själva trots att de ser vad som föregår.. hur mycket de än vill.. sånt är reglerna.. och hamnar man på sjukhus pga skadorna man får så kan inte de heller anmäla trots att de ser att det inte var en "cykelolycka".. så vad gör man? Hur stoppar man det innan det är försent? jag vet en person som är i den sitsen.. har dykt upp med brännmärken i ansikitet och dylikt.. helt klart vad som har hänt.. det går ju inte att undgå.. någon har gjort det på den personen.. men man står där helt maktlös och kan bara se på hur partner går på och på...
usch.. det är så hemskt.. att leva i förhållande med våld ovasett om det bara är pyskiskt eller fysikt är illa... men tyvärr så ser man det inte förs man är mitt inne i skiten.. det börjar med lite lätt svartsjuka som går till extrem och som tillsist går till att man inte har någon kontakt kvar med omvärlden.. ingen kontakt med vänner eller familj.. vad gör man?.. man står där ensam tror man.. men faktum är ju att alla ens vänner man har haft och familjen man har finns kvar där.. de står och vakar över en men kan inget göra.. eftersom det bara är DU som kan stoppa det! Det är bara DU som kan ta dig därifrån...Visst vi omkring kan hjälpa dig att gömma dig och få trygghet men tillsist slutar det tyvärr med att du går tillbaka när han/hon står utanför vår dörr och bönar och ber om att han ska ändra sig m.m. och sen är cirkeln igång igen.. det bästa man kan göra om det är fysikt är att anmäla.. tänka om du lyckas ta dig därifrån och utan att anmäla honom för den förnedring han/hpn har gett dig.. och att han/hon hittar någon annan som blir dens slagpåse och tillsist går de för långt att personen dör.. vad skulle inte de få dig att känna? Jag tror på att anmäla även fast de kanske inte ger så mycket och det läggs ner men då har man gjort allt i sin makt från att stoppa det från att hända igen.. nå mer kan man inte göra.. tyvärr... Nee usch det här var ett tungt ämne.. Men som man måste prata om.. det förekommer tyvärr allt ofta omkring än.. det kan vara din bästa vän/en familjemedlem/bekant/granne.. det kan vara den nästa du går förbi på stan,.. ja det kan vara vem som helst...
Jag vet tyvärr hur lätt det är att hamna i den sitsen.. har visserligen aldrig blivit slagen men psykiskt har jag råkat ut för.. och tro mig man ser det inte förs man är ute ur förhållandet.. ens vänner står där utanför och kan inget göra lika så ens familj.. jag är glad att jag har fått uppleva det för att kunna förstå hur lätt det och för att kunna ta mig upp igen.. men det är inget jag önskar att jag fick uppleva eller någon annan.. men man kan omöjligt veta hur lätt det är att falla dit i fällan förs man har upplevt det.. tyvärr.. jag kan lova er.. att det är hur lätt som helst..är man bara lite kär så ser man inte de brister... förs man är mitt inne i det och då är man redan så nera att man inte har kraft att ta sig ur.. förs man tappar kontrollen över sig själv och tar ett beslut.. det beslutet är viktigt att man tar.. man måste verkligen fråga sig.. är det värt det?
På återseende!
/// T
Jao, inget är som det verkar.. i de flesta fall får jag ta och tilllägga.. för så negativ kan jag inte vara att jag bara tänker så.. jag menar livet leker ju för min del... jag känner mig faktiskt riktigt glad och lycklig igen.. vilket jag inte har gjort på länge inte sen de som hände i augusti iaf.. Är glad att jag tillåter mig själv att verkligen ta vara på livet och älska det som det är nu inte som det har varit! Det kommer alltid att gå i perioder när man känner sig nere och när man känner sig på topp.. får bara hoppas att det sist nämnda är mest!
usch.. det är så hemskt.. att leva i förhållande med våld ovasett om det bara är pyskiskt eller fysikt är illa... men tyvärr så ser man det inte förs man är mitt inne i skiten.. det börjar med lite lätt svartsjuka som går till extrem och som tillsist går till att man inte har någon kontakt kvar med omvärlden.. ingen kontakt med vänner eller familj.. vad gör man?.. man står där ensam tror man.. men faktum är ju att alla ens vänner man har haft och familjen man har finns kvar där.. de står och vakar över en men kan inget göra.. eftersom det bara är DU som kan stoppa det! Det är bara DU som kan ta dig därifrån...Visst vi omkring kan hjälpa dig att gömma dig och få trygghet men tillsist slutar det tyvärr med att du går tillbaka när han/hon står utanför vår dörr och bönar och ber om att han ska ändra sig m.m. och sen är cirkeln igång igen.. det bästa man kan göra om det är fysikt är att anmäla.. tänka om du lyckas ta dig därifrån och utan att anmäla honom för den förnedring han/hpn har gett dig.. och att han/hon hittar någon annan som blir dens slagpåse och tillsist går de för långt att personen dör.. vad skulle inte de få dig att känna? Jag tror på att anmäla även fast de kanske inte ger så mycket och det läggs ner men då har man gjort allt i sin makt från att stoppa det från att hända igen.. nå mer kan man inte göra.. tyvärr... Nee usch det här var ett tungt ämne.. Men som man måste prata om.. det förekommer tyvärr allt ofta omkring än.. det kan vara din bästa vän/en familjemedlem/bekant/granne.. det kan vara den nästa du går förbi på stan,.. ja det kan vara vem som helst...
Jag vet tyvärr hur lätt det är att hamna i den sitsen.. har visserligen aldrig blivit slagen men psykiskt har jag råkat ut för.. och tro mig man ser det inte förs man är ute ur förhållandet.. ens vänner står där utanför och kan inget göra lika så ens familj.. jag är glad att jag har fått uppleva det för att kunna förstå hur lätt det och för att kunna ta mig upp igen.. men det är inget jag önskar att jag fick uppleva eller någon annan.. men man kan omöjligt veta hur lätt det är att falla dit i fällan förs man har upplevt det.. tyvärr.. jag kan lova er.. att det är hur lätt som helst..är man bara lite kär så ser man inte de brister... förs man är mitt inne i det och då är man redan så nera att man inte har kraft att ta sig ur.. förs man tappar kontrollen över sig själv och tar ett beslut.. det beslutet är viktigt att man tar.. man måste verkligen fråga sig.. är det värt det?
På återseende!
/// T
I won´t cry
Vad kan man säga? Livet leker just nu.. allt börjar gå åt rätt håll trots att jag är sjuk just nu med halsont och trött i kroppen... Fick ett samtal från min kurator jag har snackat med lite då och då förra året.. och det kändes bra jag kunde få ett avslut på det hela trots allt som har hänt.. kan bara säga en sak att år 2008 har börjat bra får hoppas att det håller i sig.. och idag är det bara en vecka kvar tills man fyller år..längtar gärnet!
Helgen som var tog jag det lungt friviligt trots att jag kunde ha festat och så.. men kände verkligen inte för det och sen var jag sjuk hela helgen.. är fortfarande lite småsliten men de börjar gå åt rätt håll nu... Nee.. man kanske ska ta och se vad som finns på tv.. ids inte sitta här nå mera och kommer inte på något mer att skriva...
På återseende!
/// T
