Nightmare...
Vaknade imorse av en mardröm innan klockan ringde... puh.. de va bara en dröm men den var så verkligen.. den handla om jobbet och om HAN... blää.. HAN rörde mig och jag fick panik och vi stod bredvid varandra och galga och jag fick panik.. shit.. vilken ångest jag fick.. jag bröt ihop igen på jobbet.. puh att det bara var en dröm... men jag tror jag håller på att förlora greppet snart.. det tär på mig det här.. jag vet inte.. kanske borde jag söka proffshjälp och bearbeta allt på nytt.. det är ju trots allt en ny situation för mig.. sist det var såhär var jag som i en trans fortfarande.. men nu är jag vid medvetandet hela tiden.. jag vet att hmm är där, jag ser och hör.. blä.. blir så äcklad kan inte rå för det.. jag önskar jag kunde vrida tillbaka klockan och fått honom att inte prata me mig.. då hade allt vart så mycket enklare.. visst var dag går det lättare och lättare men när jag börjar drömma om de då är det inte okej... t.o.m jag fattar det.. spelar ingen roll hur stark jag är det funkar inte.. om jag ska klara av att jobba där ett tag med hmm omkring mig så måste jag nog ta tag i det igen.. få ut mina känslor .. inte hålla dem inom mig.. jag kommer komma till en brytningspunkt då... usch fy blä... jag vill bara må bra igen... jag försöker hålla skenet uppe men ibland orkar jag som bara inte.. fort jag kommer hem så känner jag att jag trycks ner..det tär på mig... snälla HJÄLP!
Har kommit på några till saker jag ska hinna göra år 2009:
Nr8: Åka på nyårskryssning 2009-2010
Nr9: Söka upp hjälp och ta tag i allt så jag mår bra igen
På återseende!
/// T
All I ever need....
Blää denna dag har vart helt knas.. och träningen som jag såg framemot gick skit dåligt.. men de va en kul träning men för mig gick de bara utför... usch säger jag bara.. blir ett kort inlägg idag ska orka upp och jobba imorn me så måste lägga mig snart.. ska bara äta klart min kvällsfika.. det som va positivt är iaf att det blir match ovasett på lörda antingen me a eller spela dm.. så det ska bli kul.. hoppas på dm faktiskt hellre än bänkvärmare...
Nr6: Se till att fira min födelsdag samt kunna köpa presenter till min familj och vänner när de fyller år..
Nr7: Betalat av alla skulder och börjat spara igen...
På återseende!
/// T
The story
Happ, en ny dag och det är söndag... blää.. fast denna söndag har gått bra man har inte den där jobb ångesten.. man brukar få att det snart är måndag och det är lika med jobb.. kan ju iofs bero på att man har jobbat idag.. annars har jag stor städat och t.o.m. hunnit med ett bad och klockan är bara 16:20.. tänk va mycket man kan hinna när man jobbar mellan 6-14...thihi.. skall strax kila över till sist och äta... ska bli mumsigt... Måste dock medge att jag är rätt anti idag.. va inne på en site och en kille hade skrivit till mig och de ända jag kände va... bläää... leave me alone ffs...hmm.. knas... ändå vill jag som hitta mr right.. men jag vet inte.. ingen verkar duga mig i smaken... va bra.. jag är sådär kräsen... fast det är ju bra att jag är kräsen... det är väl bara att inse att mr right har inte dykt upp än.. så det är väl bara ut i världen och ha kul så länge....yeaaaaaaaaaah!
har tänkt lite på det där med nyårslöften jag ska skriva fram till nyår.. jag tror jag ändrar lite på dem och göra en lista jag ska hinna göra år 2009.. det låter mycket bättre tycker jag... men jag har starten från igår iaf...
idag kommer jag nog skriva lite mer än en grej....
Det här ska jag hinna med 2009:
Nr2: Åka utomlands eller en resa av längre slag.
Nr3: Börja plugga antingen bara läsa någon kurs eller heltid (beror på vad ekonomin tillåter)
Nr4: Jobba, jobba, jobba....
Nr5: Skaffa en dagbok (en sådan man skrev i när man var liten)
Nu får det vara slut på denna lista för idag.. kommer mer imorgon... jag lovar..
På återseende!
/// T
Faster than the speed of night!
Tänkte passa på att skriva här om dagens bravader medan de är paus i family guy.. idag börja med att man klev upp halv sju och traska över till syrran för att vara barnvakt och lilla stumpan.. eftersom hon sov och syrran och grabben drog iväg på hockey så gick jag med och la mig en stund till.. tillsist vakna jag runt nio och stumpan va redan vaken så vi började käka frukost.. efter frukosten diska jag åt syrran medan stumpan klädde på sig och borstade tänderna innan hon satte sig och lira lite på datorn.. efter jag va klar me disken va de min tur att fräscha till mig.. och efter det satt jag och lira lite guitar hero (passade på att träna lite även stumpan tränade lite)... när klockan började närma sig tolv så gick vi hem till mig och började tvätta lite i tvättstugan.. samt så åt vi lite lunch.. efter lunch så gick vi hemifrån mig och jag lämna henna hos sin kompis där hon även skulle sova.. sen traska jag vidare till min träning...
Yes, äntligen har träningen börjat igen.. har saknat den.. man har ju inte riktigt den självdiciplin som behövs för att träna själv heller... men nu har vi börjat... va skönt... började idag med först snack en timme och sen fys i ca en timme... gu så jobbigt men roligt det var.. det kändes riktigt bra.. har verkligen bestämt mig för att satsa helt på träningen och handbollen nu... jag vet att det skulle få mig att må så mycket bättre än vad jag gör nu... fast den största och egentligen den ända anledningen till att jag känner mig down är ju att jag inte har nå pengar.. jag vet att det kommer att lösa sig... I just know it.. så länge jag har jobb kommer pengarna att rulla in... så medan jag väntar på att komma på rätt väg så kan jag passa på att få beachen 2009 hihi...
På tal om 2009 så har jag absolut ingen aning om vad jag ska göra på nyårsafton..Vet dock att jag vill va me kompisar och kunna fira ordentligt... nu när man för en gångs skull är ledig..hehe.. fast dock känns de meningslös när man ändå inte har några pengar att ta sig någestans men de löser väl sig antar jag... tänker istället satsa på att för en gångs skull sedan barnsbenen har lite nyårslöften... ska nog försöka komma på ett varje dag nu till nyår tänkte jag får se hur det går..
Jao imorn ska man då jobba igen.. känns knas men ska bli skönt ändå.. man är ju bara hemma och gör nada ändå.. skönt att veta att pengarna kommer in nästa månad iaf.. det ända som är tungt just nu är
Nyårslöfte nr 1: Nästa år ska jag ta tag i min egen träning och få mer självdiciplin!
På återseende!
/// T
Vad vore livet utan kärlek och hat?
Under jul har jag firat med familjen och sen stanna jag kvar några dagar hos mor och far.. vilket har varit jätteskönt.. fått koppla av lite och bara leva... det var nyttigt och är glad över det beslutet att stanna.. nu är man då hemma igen och var o storhandla hem lite mat innan man for hem så man kan leva denna månad och nästa år med.... hehe..
När jag var hemma hos mor och far så hitta jag ett tal som jag hade skrivit när jag gick i gymnasiet och om jag inte minns fel så vart det nog i tredje ring...
På återseende!
När jag var hemma hos mor och far så hitta jag ett tal som jag hade skrivit när jag gick i gymnasiet och om jag inte minns fel så vart det nog i tredje ring...
På återseende!
/// T
Vad vore livet utan kärlek och hat?
Det är nog en fråga som många undrar över, kanske inte medvetet men omedvetet.
Tänk er själva att ni skulle leva ett liv utan att älska någon eller att hata någon, hur
skulle det då se ut? skulle ni leva som ni gör idag? skulle ni förstå en av de största frågorna i livet, nämligen vad som är meningen med livet?
skulle det finnas nått som heter partnetskap, pojkvän/flickvän, gifta, sex eller skulle det bara va?
Kärlek och hat är två av de viktigaste frågorna i livet och utan liv blir det ju inte kärlek och hat.
Så då borde det ju vara så att utan kärlek och hat finns det inget liv.
Det sägs att det finns ett ödebestämt samband mellan kärlek och hat, att de även har samma rot. För kärleken är den glädje vi får då ens känslor tillfredställs och hat är den ilska vi får när ens känslor är otillfredställda. varen kärlek eller hat är för andras bästa, utan det är något som är själviskt.
Både kärlek och hat gör oss blinda, det kan ju ingen neka till. För den som älskar ser inte den älskades brister, eller är mer än viktigt att bortse från dem. Den som hatar kan sällan se det goda hos den de hatar. Eller hur är det egentligen, ser man inte på personen som helhet när man älskar eller hatar någon?
Det sägs ju att den största kärleken i vår tid på jorden är en mors kärlek för den är så ren och ärlig. Visst kan det vara så men tänk er då att man födds utan att få känna käreek och hat hur skulle de då vara?
Alltså att man bara vaknar upp en dag och inte kan känna att man hatar eller älskar någon. skulle man sakna det då? skulle livet vara bättre då?
Men varför ska vi hata någon när vi kan älska någon?
Jo, antagligen för att man älskar att hata och man hatar att älska.
Eller va tror ni? E de inte så?
Häromdagen när jag kollade på Romeo och Julia så slog det mig att de verkligen handlar om kärlek och hat. För visst har de flesta av oss sett filmen och tyckt att det verkligen är en tragedi och att det handlar om två familjers hat, om hur två ungas kärlek kan krocka.
Hur familjernas hat kan driva bort den sanna kärleken, hur hat kan förstöra två ungas kärlek till varandra, hur hatet kan förstöra hela ens värld. Man kan tydligt se i denna film hur livet är med kärlek och hat. Men man kan också se vad som händer när man inte får leva med sin kärlek utan ska hata den man älskar. Finns det någon mening med livet när man inte får älska utan bara ska hata? För dessa två fanns det inte någon mening med livet, för dem var den sanna kärleken starkare än hatet. Men tyvärr så slutade det hela med en tragedi och föräldrarnas hat förvandlades till skam och sorg.
När man ser på detta sätt så känns det som att livet borde vara utan kärlek och hat för då kanske man slipper denna tragedi och allt skulle vara frid och fröjd. Eller hur är det egentligen? Vann kärleken över hatet eller tvärtom? Jag undrar jag om det verkligen är så lätt natt leva utan kärlek och hat. Värklden kanske skulle se ännu värre ut, alla kanske gåt och slår ner varandra eftersom de inte vet vad kärlek och hat är. För varför ska man inte slå ner människor? Om man inte har några känslor som hat och kärlek, hur kan man då ha känslor som är rätt och fel?
Tänkte avsluta med några citat: "Den som inte kan hata kan heller inte älska", "Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls" Eller va tycker ni?
/// 2003
Det är nog en fråga som många undrar över, kanske inte medvetet men omedvetet.
Tänk er själva att ni skulle leva ett liv utan att älska någon eller att hata någon, hur
skulle det då se ut? skulle ni leva som ni gör idag? skulle ni förstå en av de största frågorna i livet, nämligen vad som är meningen med livet?
skulle det finnas nått som heter partnetskap, pojkvän/flickvän, gifta, sex eller skulle det bara va?
Kärlek och hat är två av de viktigaste frågorna i livet och utan liv blir det ju inte kärlek och hat.
Så då borde det ju vara så att utan kärlek och hat finns det inget liv.
Det sägs att det finns ett ödebestämt samband mellan kärlek och hat, att de även har samma rot. För kärleken är den glädje vi får då ens känslor tillfredställs och hat är den ilska vi får när ens känslor är otillfredställda. varen kärlek eller hat är för andras bästa, utan det är något som är själviskt.
Både kärlek och hat gör oss blinda, det kan ju ingen neka till. För den som älskar ser inte den älskades brister, eller är mer än viktigt att bortse från dem. Den som hatar kan sällan se det goda hos den de hatar. Eller hur är det egentligen, ser man inte på personen som helhet när man älskar eller hatar någon?
Det sägs ju att den största kärleken i vår tid på jorden är en mors kärlek för den är så ren och ärlig. Visst kan det vara så men tänk er då att man födds utan att få känna käreek och hat hur skulle de då vara?
Alltså att man bara vaknar upp en dag och inte kan känna att man hatar eller älskar någon. skulle man sakna det då? skulle livet vara bättre då?
Men varför ska vi hata någon när vi kan älska någon?
Jo, antagligen för att man älskar att hata och man hatar att älska.
Eller va tror ni? E de inte så?
Häromdagen när jag kollade på Romeo och Julia så slog det mig att de verkligen handlar om kärlek och hat. För visst har de flesta av oss sett filmen och tyckt att det verkligen är en tragedi och att det handlar om två familjers hat, om hur två ungas kärlek kan krocka.
Hur familjernas hat kan driva bort den sanna kärleken, hur hat kan förstöra två ungas kärlek till varandra, hur hatet kan förstöra hela ens värld. Man kan tydligt se i denna film hur livet är med kärlek och hat. Men man kan också se vad som händer när man inte får leva med sin kärlek utan ska hata den man älskar. Finns det någon mening med livet när man inte får älska utan bara ska hata? För dessa två fanns det inte någon mening med livet, för dem var den sanna kärleken starkare än hatet. Men tyvärr så slutade det hela med en tragedi och föräldrarnas hat förvandlades till skam och sorg.
När man ser på detta sätt så känns det som att livet borde vara utan kärlek och hat för då kanske man slipper denna tragedi och allt skulle vara frid och fröjd. Eller hur är det egentligen? Vann kärleken över hatet eller tvärtom? Jag undrar jag om det verkligen är så lätt natt leva utan kärlek och hat. Värklden kanske skulle se ännu värre ut, alla kanske gåt och slår ner varandra eftersom de inte vet vad kärlek och hat är. För varför ska man inte slå ner människor? Om man inte har några känslor som hat och kärlek, hur kan man då ha känslor som är rätt och fel?
Tänkte avsluta med några citat: "Den som inte kan hata kan heller inte älska", "Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls" Eller va tycker ni?
/// 2003
Life ain't easy
I´m trying all the time.. but it all comes back to me.. I don´t know what to do anymore.. my happines is soon far away and I can´t do anything to stop it... it´s all about the money.. why can´t we be happy without.. I was trying not to think about it.. but now I don´t know what to do anymore.. ande nothing seems to go on the right road...
På återseende
//// T
Leave me alone...
Va fan va du tvungen att prata med mig idag..,. va du tvungen att anklaga mig för att sprida runt rykten som jag inte ens har gjort.. jag hade accepterat att du jobbade där.. räckte inte det???? Det som har hänt har hänt.. det kan ingen av oss ändra på.. och om du mår så dåligt 'är inte mitt problem.. jag har ju inte mått bra av de heller... va fan tror du???
Du kan väl inte mena allvar att vi ska heja på varandra efter en sådan grej.. då kan jag tala om för dig att de är inte många som ens är starka nog att klara av att vara på samma arbetsplats som personen som har skadat ens själ så djupt... jag klara de för att jag har accepterat att det har hänt och att jag inget kan göra åt det.. och att jag har förlåtit mig själv för de va inte mitt fel... va du tvungen att dra upp allt??? jag skiter fullständigt i den version av de hela.... varför skulle jag ens bry mig va du har att säga.. jag kan inte rå för att arbetskamrater har slutat prata eller heja på dig.. de har inget med mig och göra kan jag säga.. det finns ingen anledning för mig att berätta saker och ting.. herregud det har ju gått över fem år nu... skärp dig! lämna mig i fred! Jag vill inte veta av dig.. och jag har försökt göra allt i min makt för att låta allt vara så normalt det kan vara.. men när du gör såhär så gör du ju bara bort dig.. nu kommer det ju börja snackas.. o de är ditt eget fel... jag kommer iaf inte säga något.. och gör du det.. så är det ditt problem och dina bekymer sen när konsekvenserna kommer.. för de kommer att komma... det kan du vara säker på... så snälla! låt mig vara! det mår jag bäst av och du med skulle jag tro.. du har ingen anledning att prata av dig me mig..de får bara mig att må dåligt och dig att må sämre.. tror du på allvar att vi skulle bli bästisar eller?? skit!!
Orkar inte skriva mer!
På återseende!
/// T
ödet?
Nu va de åter ett tag sen jag skrev.. men de har inte hänt så mycket annorlunda sen sist.. eller jo.. jag har börjar jobba på tvätten igen här där jag bor.... men se ska bara va över jul och nyår är de tänkt men man vet aldrig.. defentivt inte för evigt iaf..hehe.. bra tider där 6-14:06 och ledig helgerna så bättre kan de ju inte vara...mer än att de är ett tungt arbete så man förstör ryggen om man inte använder sig av rätt teknik... annars har jag bara lirat handboll och hängt me vännerna och festat och så...ja va mer brukar man göra??
nu till något helt annat... jag tror att min värsta mardröm eller en av mina värsta mardrömmar har blivit besannade... allt tyder på de och även min magkänsla säger så.. om inte att något skumt är det iaf... varför ska du jobba på samma jobb som jag??? varför måste du komma tillbaka efter så många år??? jag har inte sett eller träffat på dig sen 5 år och då det hände... men nu.. helt plötsligt från ingenstans dyker du upp.. jag har bott här i två år... jag visste att du kom härifrån men trodde du hade flyttat men icke.. de verkar inte så.... och du verkar då inte ha alla flingor i paket heller.. antar att de är kanske därför ödet har bestämt att jag ska träffa på dig igen.. för att jag ska förstå.. förstå att du inte har alla flingor i paket... jag är glad att jag har bearbetat allt som har hänt och att jag är starkare än någonsin..jag vet ju inte till 100% om de är du men allt tyder på de..
samma förnamn, lika gammal som han va och jobbade här/där för 5 års sedan med... jaa om de inte är du så är det din tvilling.. jag hade ond aning när jag såg dig första gången men den slogs bort ganska snabbt.. jag tyckte du påminde om någon men kunde inte placera vem.. jag visste bara att jag inte tyckte om dig... du vet den där känslan att man nästan avskyr någon... och de är väl inte undra på om det är du.... fan... du ska bara veta hur mycket du har förstört för mig... men du ska veta att jag har gått vidare.. kommit över det... och traskat på.. man säger att man måste förlåta för att kunna gå vidare.. visst de har jag gjort på sätt och visst... men hur fan kan man förlåta någon sådant hemskt?? den ända man kan förlåta är sig själv.. även fast man inte ska behöva göra det.. för de är verkligen inte ens fel när något sådant händer... hur medvetslös, full eller nykter man är.. hur utmanaden klädd eller inte man är... man ska inte behöva gå igenom något sådant.. tyvärr gjort jag de... tyvärr fick jag stå ut me och se honom på samma jobba en hel sommar.. visst jag kunde ha valt att gå min väg men de hade bara visat mig svag... jag visade att jag var starkare än så.. och nu.. få se dig igen.. du har förändras jättemycket men jag har min magkänsla... du påminner jäkligt mycket om honom.. jag bara känner avsky, avsky.. dig kommer jag aldrig att heja eller prata me igen... never.... jag är bara så rädd att jag ska stänga av mina känslor igen och bryta ihop... de känns nada att du är där.. jag känner mig glad ändå... men jag är tamig sjutton rädd att jag ska bryta ihop eller något...när känslorna blir för starka... men jag vet att jag är stark att jag kommer att klara det här.. bara de att de känns så tomt.. varför nu??
jag är glad att jag har syrran där som jag kan prata me... jag är glad att jag har henne... kan prata om ALLT med henne... känns skönt... de behövs om inte annat nu... allt känns bara knas... trots lugnet jag har inom mig... jag antar att jag orkar inte... jag orkar inte bry mig....
På återseende!
/// T
nu till något helt annat... jag tror att min värsta mardröm eller en av mina värsta mardrömmar har blivit besannade... allt tyder på de och även min magkänsla säger så.. om inte att något skumt är det iaf... varför ska du jobba på samma jobb som jag??? varför måste du komma tillbaka efter så många år??? jag har inte sett eller träffat på dig sen 5 år och då det hände... men nu.. helt plötsligt från ingenstans dyker du upp.. jag har bott här i två år... jag visste att du kom härifrån men trodde du hade flyttat men icke.. de verkar inte så.... och du verkar då inte ha alla flingor i paket heller.. antar att de är kanske därför ödet har bestämt att jag ska träffa på dig igen.. för att jag ska förstå.. förstå att du inte har alla flingor i paket... jag är glad att jag har bearbetat allt som har hänt och att jag är starkare än någonsin..jag vet ju inte till 100% om de är du men allt tyder på de..
samma förnamn, lika gammal som han va och jobbade här/där för 5 års sedan med... jaa om de inte är du så är det din tvilling.. jag hade ond aning när jag såg dig första gången men den slogs bort ganska snabbt.. jag tyckte du påminde om någon men kunde inte placera vem.. jag visste bara att jag inte tyckte om dig... du vet den där känslan att man nästan avskyr någon... och de är väl inte undra på om det är du.... fan... du ska bara veta hur mycket du har förstört för mig... men du ska veta att jag har gått vidare.. kommit över det... och traskat på.. man säger att man måste förlåta för att kunna gå vidare.. visst de har jag gjort på sätt och visst... men hur fan kan man förlåta någon sådant hemskt?? den ända man kan förlåta är sig själv.. även fast man inte ska behöva göra det.. för de är verkligen inte ens fel när något sådant händer... hur medvetslös, full eller nykter man är.. hur utmanaden klädd eller inte man är... man ska inte behöva gå igenom något sådant.. tyvärr gjort jag de... tyvärr fick jag stå ut me och se honom på samma jobba en hel sommar.. visst jag kunde ha valt att gå min väg men de hade bara visat mig svag... jag visade att jag var starkare än så.. och nu.. få se dig igen.. du har förändras jättemycket men jag har min magkänsla... du påminner jäkligt mycket om honom.. jag bara känner avsky, avsky.. dig kommer jag aldrig att heja eller prata me igen... never.... jag är bara så rädd att jag ska stänga av mina känslor igen och bryta ihop... de känns nada att du är där.. jag känner mig glad ändå... men jag är tamig sjutton rädd att jag ska bryta ihop eller något...när känslorna blir för starka... men jag vet att jag är stark att jag kommer att klara det här.. bara de att de känns så tomt.. varför nu??
jag är glad att jag har syrran där som jag kan prata me... jag är glad att jag har henne... kan prata om ALLT med henne... känns skönt... de behövs om inte annat nu... allt känns bara knas... trots lugnet jag har inom mig... jag antar att jag orkar inte... jag orkar inte bry mig....
På återseende!
/// T
