Never give up

Januari började bra men slutade mindre bra, lyckades skada mitt vänster knä på en match. Så nu sitter jag här med kryckor och en ortos. Men imorn kommer domen om det blir operation eller ej. Även domen om hur allvarlig min skada är eller om den inte är så farlig. Min fasa är att de säger nått i stil med: "du hade inte behövt ortosen eller kryckorna, ditt ledband är bara lite uttöjt så du behöver bara lite styrketräning" För då har jag suttit här hemma o rullat tummarna utan anledning, det är inge roligt vill jag lova. Så kul är det inte att se film hela dagarna och räkna ner tills imorn. Har snart vart hemma i 2 veckor visst det kanske inte är lång tid men för någon som är van att hålla igång nästan 24/7 så är det grymt lång tid.
 
 
Fast jag tänker inte ge upp, när allt är överstökat med detta knä så ska jag fortsätta att kämpa och komma tillbaka till handbollen samt fotbollen så fort jag kan. Jag ska även skaffa gymkort, det måste jag ha. Vill inte skada mig igen.. värsta som finns att inte kunna gå ordentligt.. nää pallar inte en gång till sen.. måste börja priotera, min kropp o min hälsa ska gå före all annan nöje, det måste de. Jag mår ju bra av min idrott så vill absolut inte sluta nu.
 
Nej, jag tänker komma tillbaka starkare än jag någonsin varit förut! Jag ska klara det här med, har jag klarat allt annat i mitt liv så är det här ju ingen match!
 
På återseende!
 
"Carpe diem"
 
/// T
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0