Pain...
Jag vet inte va jag ska känna, tycka eller vara längre... på en sekund så vände livet igen.. jag fick höra att jag skulle slippa se idioten här där jag bor igen.. men där fick jag höra fel.. såg han igår på min gård och idag på jobbet.. vet inte va jag ska göra... jag är så nära bristningsgränsen varje gång jag ser honom.. jag är faktiskt livrädd för honom.. rädd att han ska ta kontakt igen.. rädd att han ska göra mig illa igen... jag vet inte om informationen jag fick va felaktig eller om tanken va så... vet ingenting.. och den personen jag skulle behöva just nu.. är inte hemma.. utan borta på jobb.. kommer inte hem förs till helgen.. skulle verkligen behöva en kram just nu.. skulle behöva något annat och tänka på.. jag skulle behöva en paus från allt och åka bort helt själv någonstans nära havet och bara njuta av ljudet och luften.. få in ny luft under vingarna så jag klarar det här.. just nu är jag verkligen instabil känner jag... jag vet lixom inte ut eller in.. jag vet ingenting känns de som.. jag lever i en bubbla.. ingen som ser, hör eller märker något.. gaaaaahh... blir galen.. jag vill inte ha de såhär.. jag vill verkligen veta vad jag vill med allt.. men nej, det gör jag icke... och sen har jag press på mig på handbollen oxå vilket jag inte vet om jag klarar av just nu.. nå jidder om sponsorer osv... fasiken... jag har ingen aning om vad/hur man ska göra... jag känner mig låst som in åt............... snälla krama mig.. och det hårt!
på återseende!
/// T
på återseende!
/// T
Kommentarer
Trackback
