Tears don´t fall...
Jag kom och tänka på en sak när jag va och träna lite med friskis och svettis.. att va rolig man är egentligen.. alltså inte rolig med skämt och så utan hur knäpp man är.. även fast man känner att det inte kommer att funka och man har ledsnat så stannar jag kvar,, varför? jo, det kan jag svara på.. jag är rädd för att bli ensam.. det är helt enkelt så... jag vill uppleva den sanna kärleken och när jag hittar någon som jag får intresse för så kämpar jag in i det sista att det ska funka.. även fast de är dumt att misslyckas hela tiden... varför? jo, just det man är rädd för att bli ensam... hur mycket man än vrider och vänder på det så kan man inte ändra en person eller tvinga någon att tycka om.. vad är det för mening med det.. om man förhäxar en person så att den är dunder kär i en.. då är det ju inte äkta.. kan man leva med det? Jag kan då inte det... Jag tycker inte ens om one night stands.. om jag ska ha sex med någon så ska det vara med någon jag har känslor för.. jag har provat men de va inte min grej det där... varför ska man då fortsätta med de? Jag dömer inte dem som gör det. det är deras val...
Hmm.. Jag har kommit fram till en sak till fast det gjorde jag för länge sen... jag har bara älskat någon riktigt ordentligt en gång.. du vet den där kärleken man bara drömmer om ska hända.. där man känner att allt klaffar.. de har jag bara kännt en gång i mitt liv hiitls.. och ändå varade det förhållande knappt 2 månader... tyvärr va de massa komplicerade saker som gjorde att de tog slut och att vi hitta varandra..Jag har förlåtit honom för det val han gjorde.. jag förstår verkligen det gör jag... men jag har faktiskt inte kunnat bli kär eller tycka om någon rillräckligt mycket för att känna mig sådär hel igen.. men när jag träffade R så vet jag inte vad som hände.. men jag vågade satsa på honom iaf.. de vara ju ett tag och de har vart helt underbart...han fick mig att förstå att jag kan älska igen.. alltså inte för jag älskar/älskade honom.. eller jo, klart jag gjorde men på ett annat sätt.. man kan älska personer på olika nivårer.. min nivå för honom va väl förälske först och kanske rent av kär ett tag men absolut inte nu.. Jag saknar faktiskt den där helheten jag kände med han jag prata om förut.. de vi hade va verkligen äkta.. synd bara att vi träffade vid feltillfälle... Det var han som fick mig att förstå va äkta kärlek är och hur det verkligen känns.. jag har aldrig kännt så tidigare.. men jag hoppas och tror att jag kommer att göra det i framtiden antingen snart eller såmåningom..och han kommer vara min soulmate... Jag tror att det finns en äkta soulmate för alla där ute.. och när man väl hittar honom/henne så vet man det rätt snart.. tyvärr kanske inte all hittar eller ser den person som är rätt för än... I believe in love but where is´t?
På återseende!
/// T
Kommentarer
Trackback
