Konsert & Vad världen är bra liten!
Det är nått facinerande med konserter alltså.. var på The Poodles här i fredags på fryshuset! De var grymt bra live och är bra förebilder för fansen! Men det var inte det jag skulle prata om.. Det jag skulle prata om var konserter i allmänhet.. Det är verkligen en mötes plats! Man går dit och diggar järnet på de artister man gillar och sjunger med.. i det här fallet så vart det väl både headbang och dylikt! Det är kul och se hur man beteer sig i en sådan folk samling och hur man känner gåshuden komma längs kroppen för att det är så bra helt enkelt! Man känner hur man bara släpper allt och lever in i låtarna! Vad musik kan göra mycket för en människa egentligen, har ni tänkt på det? Har ni vart med om att man lyssnar på samma låt om och om igen och tröttnar aldrig för den betyder så mycket för en i livet just för det tillfället! Den stämmer så bra in fast man kanske är långt i från vad själva låten handlar om.. men ändå känner man en sådan närhet och tröst i låten att man inte kan slute lyssna på den.. Det har jag varit många gånger.. det finns många låtar som man har gjort så med igenom livet.. och tänk, man är ändå blott 22 år.. hur kommer det inte att vara om 20 år till? Hur många låtar mer kommer man inte att digga järnet till dygnet runt på reapet innan dess?
Det är underligt det här.. men vad gör det.. på något sätt så hjälper låtarna en genom en kris eller genom livet.. man ser på livet på ett annat sätt.. man förstår på något sätt man inte är ensam fast man kan tro det ibland.. Oj, hur många gånger har man inte kännt sig ensam egentligen? Hur många gånger har man inte kännt sig oförstådd? Men hur många gånger har inte låtarna gjort en glad igen? Ne, jag har kommit fram till att jag älskar att gå på konserter, egentligen spelar det inte så stor roll vem artisten är bara man tycker att någon låt är bra eller vet vilka det är så är det riktigt kul, dels för stämningen och för att man får träffa en massa nytt folk! Konsert? Ja , Tack!
Nu till något annat.. Har ni någonsin vart med om hur liten världen kan vara ibland? Att man träffar på någon man vet vem det är på de platser där man minst av allt anar t.ex. om man är utomlands så träffar man på en gammal klasspolare som man inte snackat med på flera år, hur liten är inte chansen för det egentligen??
Idag fick jag åter igen märka att världen är bra liten.. För ett tag sen så åkte en kille med min buss och han börja snacka med mig och allt.. inge mer med det. han va trevlig och såg bra ut.. åkte väl ca en vecka med bussen och precis när jag samlat mod till mig att säga hej så försvann han.. han åkte med bussen längre, hallå vart tog han vägen? aja. det sluta med att jag glömde totalt bort honom.. jag menar hur stor är chansen att jag skulle träffa han igen? jag hade ju ingen aning om vem han var eller vart han bodde eller något alls, han kunde lika gärna kommit från en annan del av Sverige och var bara här på besök eller något.. ingen som vet!
Så idag när jag och min vårdtagare gick på våra vanliga söndagsturer som är till FA så visp står han där och delar ut sångböcker, märkte inte han först eftersom vi va sena.. men efter tag och jag sneglat lite på han så kände jag igen honom.. där satt han, han från bussen.. den mystiska mannen... hur stor är sannolikheten att han skulle vara där just idag.. har inte sett han någon gång tidigare då jag har varit där.. de måste jag kalla ödet.. jag är en sån här person som tror på ödet.. Ödet är något enligt mig som finss i två vägar man kan välja men man kommer tillsist till slutändan som är detsamma ovasett vilken väg man har gått.. man kommer till samma spår tillsist iaf.. Men det är roligt när något sådant här händer.. för jag har en förmåga att tänka om jag ska träffa han igen så är det ödet.. annars får det vara.. Så vem vet vad som händer egentligen? Visst kan man styra sitt eget liv men man kommer tillsist till samma spår igen när väl tiden är inne..
Vad är makt egentligen?
På återseende!
/ T
Kommentarer
Trackback
