Förstår mig inte på mig själv!
Allt har funkat fint tills i helgen då jag berätta mina mörkaste hemligheter för dig... då spåra de ut för mig.. eller jag vet inte.. jag börjar bli nojjig.. tro en massa saker.. tror t.ex att du ska dissa mig nu.. eller att du skiter i mig och misstolkar sådana saker som jag inte misstolka förut eftersom de är logiskt.. jag menar du kan ju inte svara jämt.. och sen när jag ser att du letar lya i stan.. men de visste jag ju redan att du skulle göra för att komma närmare jobbet.. men ändå känner jag mig lämnad.. kan någon svar på varför jag gör det?
Jag menar bara för att du kanske flyttar behöver de ju inte betyda att vi ska dissa varandra.. och litar på dig de gör jag.. men nu har jag blivit ännu mer svartsjuk.. så fort jag ser nån brud skriva till dig.. men hallå.. jag då.. jag snackar ju me killar hur mycket som helst.. alltså kompsar bara.. visst det är bra om jag är lite svartsjuk men inte för mycket.. det betyder ju bara att jag tycker om dig..
Men.. jaa.. nee.. eller jo.. jag är fasiken rädd nu... skulle jag verkligen ha berättat för dig?
Eller skulle jag ha hållt tyst.. du kanske gör som alla andra.. tar ditt pick och pack och drar? Faaan.. jag är jätte rädd nu.. trots att du tog de så jäkla bra.. jag har fasiken tårar i ögon... jag känner de bränner bakom ögongloben... jag vet att de mest troligen kommer att stanna där.. har svårt att visa känslor.. jag vet..
Ja, jag antar det.. jag tycker nog om dig mer än jag trodde.. Och det gör mig ännu räddare...
Hjälp!
På återseende!
/// T
Kommentarer
Postat av: Sanna
*puss-kalas på arla*
Postat av: Anonym
Gumman :) *krama om*
Trackback
